Livet trampar på..

Jag nu har man snart åkt på allt, nee usch så får man inte säga då kanske fler grejer inträffar. Torsdags nu här fick jag ett så kallat njurstensanfall, jag lovar det var nog det fruktansvärda jag har varit med om, fy fasen vad ont det gjorde. Jag minns knappt allt gick så fort, men minns ambulansen svagt och jag minns läkare och skötorskor som var inne som sa, så ja försökt andas  och andas lungt, vi ska hjälpa dig. Sen fick man en spruta i rumpan och smärtan avtog efter ungefär 30 min, börja jag andas lite mer normalt igen. Men hade forfarande ont. tror vi var inne på sjukhuset runt halv 7 eller något. då hade jag legat sen 15.30 hemma inte velat åka in hehe, ni känner ju mej. Så jaa hon var nog 23 när vi ringde pappa för att hämta mig på akuten, jag fick åka hem *skönt* ville inte stanna sov där. så fick smärstilande med mig hem och åkt faktiskt till päronen, för dem ville hålla uppsikt på mig, tur var väl det dessa tabletter man blev ju helt borta av dem. så söndag alltså i går var jag nästa helt återställd.


Nu sitter jag här hemma kl är strax 06 på morgonen, min tur att öppna idag så ska äta upp min frukost strax här och sen är det ja om någon kvart sådär dax att börja bege sig ute mot garaget.

Annars inget nytt på livsfronten, väntar ännu på besked och ställen att åka till.
ni får ha det underbart!
och njut av era liv!
kram


RSS 2.0